Till det en något okalibrerad vin och mat-kombination, och med en viss ironi mot bakgrund av mitt tidigare utlägg om Bordeaux -03, så öppnades en Château d’Aiguilhe 2003 till pastan. Stor egendom i Côtes de Castillon som ägs av Stephan von Neipperg, mannen bakom Canon
Redan här måste jag erkänna; jag kastar in handduken! Jag kan vara hur mycket traditionalist som helst men det här vinet var helt underbart! Jag hann knappt hälla vin i glaset så jag var förförd, tagen med storm. Jag förstod redan när jag stoppade näsan i glaset att här måste man passa sig, här fanns det risk för att man kan dricka upp hela flaskan själv och somna i soffan, alternativt krossa ett Difference-glas till…
Stor, riktigt intensivt ihållande och ungdomlig doft. Mycket frisk men med viss rondör. Svartvinbär, körsbär och ett stänk solmogna björnbär och en ordentlig dos ny ek. Inte några hårt rostade kaffetoner utan snarare mer mjuka toner av vanilj, smörkola och ceder. En otroligt snygg fathantering kort sagt. Ren, torr, frisk smak med riktigt mogna och mjuka tanniner. Fylligt och smakrikt med massor av ren frukt, med en liten russinton. Och möjligen en något bränd ton vilket tyder på att i alla fall några övermogna merlotdruvor följt med i vinet. Den något brända tonen döljs av lite mer rostad fatkaraktär i smak än i doft. En alkohol på 14% gör sig inte märkbart påmind. Underbart!
2 kommentarer:
Låter verkligen gott! Castillon känns på gång...
ja, absolut. Men det är rätt sällan som jag blir såld på den här stilen. Men det var så välproducerat så jag kunde inte låta bli. Några egna erfarenheter från Castillon ??
Skicka en kommentar