Underbar mogen Pomerol - Château Clos l'Église

För ett halvår sedan så besökte jag och min flickvän vår favoritmatbutik i Gävle. Som vanligt så stod vi där utan inköpslista och på jakt efter något gott. Detta resulterar så gott som alltid i att vi går därifrån med en massa saker som vi inte behöver just nu och nästan inga saker som vi hade tänkt handla... Likaså denna gång, och av den anledningen så har vi haft en ripa liggandes i frysen lite för länge. Nu hade stunden kommit att ge sig på den, som en belöning efter en sanslöst hård arbetsvecka!


Ripan var av god kvalitet, bara att salta, peppra och över med lite späck. In i ugnen, 175 grader och sedan till att skala potatis. Enligt de flesta recept som jag tittat på så ska man ta ut hjärta och lever och steka i efterhand. Eftersom jag inte kommit på tricket hur man gör det utan att dela på fågeln så gör inte jag det...



Mest njutningsfullt är det när man kommer hem från en bra arbetsdag, och liksom av en händelse råkar öppna ett spännande flaska vin som man inte har så stora förväntningar på. Clos l’Église 1996 var ett sådant vin. En superung 03:a har hittills varit min enda erfarenhet av slottet, och det var iofs en imponerande upplevelse i varm-fruktdriven stil. Jag upplevde då vinet som halvsyltigt och mustreducerat med möjligen lite torra tanniner. Och ett svinhögt pris… Ett mycket bra vin naturligtvis, men ska man vara lite kritisk så var det i min smak lite tråkigt. Så det var med föga hopp som jag av en händelse korkade upp en Clos l’Église -96:a. Jag har ju tyvärr ingen koll på Parker-poäng, men om jag hade haft det så hade -96:an säkert haft rätt dåliga poäng jämfört med senare år.

Clos l’Église är en liten egendom på sex hektar som ligger i hjärtat av Pomerol och som ägs av Sylvian Garcin Cathiard, systern till den Daniel som äger Smith-Havt-Lafitte. 60% Merlot, 40% CF. 16-18 månader på ny fransk. Clos l’Église -96 hade en ljus, rubinröd färg med ett lätt tegelskimmer. Stor mogen doft av katrinplommon, russin och välintegrerade fat även om en liten rostad ton fanns kvar. Tobak, lite multna löv och torkade örter, däribland mynta. Smaken var torr, frisk och fyllig med väl avrundade tanniner i en klassisk sammetslen stil. Vinet hade ändå en god fruktintensitet kvar och en lång kvardröjande nyanserad eftersmak. Ärligt, klassiskt och riktigt härlig med täta mognadstoner. Årgång -96 var Moueixs sista innan slottet såldes till Cathiard 1997 och Michel Rolland tog över och pumpade upp vinet till den nuvarande kostymen. Och priset.

Våren 2007 träffade jag en mycket välrenommerad negociant i Bordeaux i ett helt annat ärende, och vi råkade prata lite om "prisvärd" Pomerol (hör och häpna?!?). Han sålde vid det tillfället Clos l’Église -96 för 27 euro och -97:an för hela 45 euro. Ett inte helt vanligt prisförhållande, eftersom det är en smula tunnsått med imponerande -97:or. Men vad vet jag, gott som tusan var det i alla fall!