Barolo Fontanafredda 1967

Jag erkänner utan vidare att det är märkligt att hitta en barolo i sin egen garderob. Och inte har den legat där speciellt länge heller, men i tisdags så hittade jag den på nytt. Glad av förvåning så bestämde vi (jag & flickvän) att den inte skulle bli speciellt mycket bättre av att ligga där så vi tog den på kvällen.

Vi valde mellan ankbröst, älg och lamm, dvs mellan köttinnehållet i vår frys för närvarande. Det fick bli lamm. Köttet var inte av någon vidare kvalitet men fick duga för kvällen i brist på annat, och rätt gott blev det med som vanligt stora doser färsk rosmarin och vitlök.

Jag har två väldigt starka minnen från fontanafredda bland alla som vi provat genom åren. Det ena var en enkel Barolo reserva 1989 som var det första vin som jag hade möjlighet att utöka sortimentet med på den systembolagsbutik som jag jobbade på då år 2000.
Vinet dracks sedermera första gången tillsammans med några goda vänner, ink konjären på en så kallad konjär-middag.
Det var många överraskningar i det vinet på den tiden. Först den otroligt ljusa och klara färgen, sedan den otroligt stora, intensiva, komplexa doften med så många spännande inslag så det kändes som att klockorna stannade. Det var första gången som jag verkligen, verkligen kände tydlig tryffel i ett vin, tillsammans med rosor, viol, söt lakrits, massor med russin och torkade frukt, tjära och läder. Och sist men inte minst så var vinet otroligt strävt, vilket nästan kändes uppfriskande efter den pompösa doften, också en otroligt lång eftersmak.

Andra gången jag blev positivt överraskad var när jag och Nordea-it-mannen precis hade träffats och delade på vår första flaska vin på grythyttans gästgivferi. Barolo Vigna La Rosa 1982 som fortfarande gick att köpa där för skrattretande 830 kr.
Det vinet hade en snarlik doft men var mörkare, och fylligare med otroligt väl bibehållen frukt och koncentration vilket visar på vinerna goda lagringsegenskaper om de får ligga orörd i en så kal och mörk källare som på Grythyttan.