Konjärernas årsdag - Valborg

En sen vinprovning på tisdag kväll resulterade i få timmars sömn innan klockan ringde 06:30 på onsdag morgon. Tåget till valborgs-metropolen Uppsala avgick 07:49 medan jag och servitören lugnt lutade oss bakåt och provade Armagnac från 1969 ur vinglas. Efter ankomst gick vi vidare till en stor central lägenhet med innergård för att avnjuta en stor frukostbuffé. I sedvanlig ordning så hade pokermannen med sig två lådor champagne och en sabel.

Lunch:

Efter frukost följde en kort promenad till lunchparken. Här dukar direktören med blivande fru fram sill med tillbehör och whiskymannen dukar fram ett antal snaps. Som vanligt så visade Konjären vart skåpet ska stå med oxsvans och tunna skivor oprocessad anklever lätt uppstekta på ett spritkök. Helt underbart.

Till detta serverades en Chateau Guiraud 1997

En djup gyllengulfärg som ser något äldre ut än 10 år. Ren, stor doft av syltad aprikos, botrytis och gräddkola med tonar av vanilj och flamberat apelsinskal. Smaken är harmonisk med en härlig gräddig textur. Inte superkoncentrerad men fyllig och rik i en smakrik och väl sammanhållen stil. Eftersmaken är kvardröjande med ett friskt avslut, utan den lila balanserande fatsträvheten som jag uppskattar hos en stor sauternes. Ett uns torrare än vad jag hade förväntat mig av en 97:a men mycket trevlig. Det kanske ligger något i kritiken att Guiraud plockade något för tidigt det året?
Riktigt gott var det!! Även om provningsförhållandena lämnade lite övrigt att önska.

Efter att jag egenhändigt förskansat mig i konjärens andra medhavda fällstol vidtog cigarr. En gammal bekantskap som jag inte rökt på länge, inhandlad i all hast i centrala Uppsala. En Zino Classic vilket för övrigt är samma serie som förut hette Zino Mouton Cadet. Men eftersom cigarren är både bättre och dyrare än vad vinet är så har man bytt namn till Classic. Jag rökte 6:an dvs Robuston. Välkonstruerad med ett härligt fyllig och lite kryddigt drag.
Lunch Cognacen blev inte helt oväntat en Delamain P&D.
En rolig notis är att när ett stort hus som Hine släppen en cognac så döps den till Rare & Delicate (ovanlig & delikat) medan ett mindre kvalitets hus döper sin cognac till Pale & Dry (blek & torr). Det är lite humor.