Vid tre tillfällen öppnade vi och njöt av J. B. Becker Eltviller Sonnenberg Riesling Auslese 1995. Det var lika spännande varje gång, lite mögel under folieringen, friska fina korkar som så fort de släppt gick lätta att dra. Färgen var djup och så intensivt gyllene, och vinet så visköst i glaset så det såg nästan ut som om det vore en sauternes. Doften var ren, fruktig o intensiv. Honung, marsipan, ananas, torkad aprikos och tydlig mineral ton, mer som gummi och våt skiffer än petrolium. Jag älskar verkligen petrolium doften, även om en hel del personer anser att tydlig petroliumdoft är en produktionsdefekt. För hård press eller liknande. För mig var det i vilket fall första gången som jag provade en halvtorr ”billig” riesling som hade så mycket frukt efter 12 år att det totalt inneslöt petrolium doften. Smaken var fyllig, harmonisk och otroligt välbalanserad. En stålhård rheingau-syra, och tydlig sötma förvandlade vinet till halvtorr och bidrog till en anmärkningsvärd lång eftersmak.
Ett kort tag efter detta så börjar en lång och mödosam förhandling med Frau Becker på bred tysk dialekt om att få möjlighet att köpa loss ett antal äldre årgångar (och unga) från firman. Vi blev mycket förvånade när det så småningom dök upp ett fem blad långt fax med en prislista på de 107 vinerna som fanns tillgängliga i lager, vin från mitten av 80-talet o framåt. Och så gott som samtliga viner med ett systembolagspris på mellan 139 och 239kr. Otroligt glad över detta fantastiska fynd så väljer vi ut de 12 mest spännande vinerna, av olika årgång, kvalitet och ursprung, och beställer hem som varuprov och som anländer tre fyra dagar senare. Så vi arrangerar en stor Rheingau-provning i geflevinkällare med ett flertal konkurrenter på plan i förvissning om att Becker skulle gå segrande ur striden.
Jag öppnar upp flaskorna i källaren, perfekta korkar, perfekta etiketter och rena flaskor. Underbart. Börjar provningen med en fantastisk utveckad 2006 med fin päronfrukt och mineral, ordentlig syra o bra längd. Det här kan bara sluta bra…
Ett par viner senare, första äldre årgången, en spätlese 1998, tydligt oxiderad, tråkigt, men att en spätlese inte skulle klara 10 år kunde väl vara okej. Vidare en auslese 95:a från wallufer overberg, bättre men oxiderad. Ja, ja tänker jag, alla vet att Eltviller är ett bättre läge och börjar känna hur jag famlar efter sista halmstråt och öppnar en 95:a. Knappt njutbar. Definitivt för oxiderad för att det ska vara ok. Mina drömmar går i kras.
Så frågan blir, som ni kan se på bilden så är riskanalytiker-johans flaskor klart medförda, enligt honom så köpte han ju vinerna för direkt konsumtion, så han behandlade ju de lite därefter, ni vet, bakluckan på bilen o liknande. Medans de andra flaskorna kom från producentens egen källare i perfekt pondision. Och var övermogna. De kändes inte direkt onaturligt oxiderade heller, de kändes bara övermogna! Hur? Varför ??
Hittade bara en bild på 94:an, de var också underbara. Men som ni ser så har de flaskorna stått ut med en del på sin brokiga resa till sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar