Måndag kväll - Petrus

Efter en extra hård arbetsvecka tänkte jag i all enkelhet avnjut något gott vin. Flickvännen var i gbg och som gräsenkling fick jag för mig att öppna en Petrus 86:a på halvflaska som jag haft i vinkällaren ett tag. Av en händelse så råkade jag ha turen att få bjuda in en god vän, tillika en vinsamlare som hade den goda smaken att föreslå att han skulle ta med sig en halvflaska han också. Han tog med två.

På torsdagen innan så råkade han ändå passera Gävle på väg till något Tryffel event på GQ i stockholm. Jag mötte upp honom på station när han skulle byta tåg och mottog ett paket med två halvflaskor att tempurera och låta sedimentera stående fram till måndag kväll. I paketet låg Ch Cheval Blanc 1955 samt Ch Cheval Blanc 1953.

På måndag kväll annlände min långväga middagsgäst med vit tryffel från umbrien och en Vieux Comté i fickorna. Jag hade tänkt att vi skulle inleda med lite gåslever med tryffel. Och sedan slå till på lite hängmörad entrecote, palsternakspure med tryffel och min legendariska murkelstuvning. Sedan lite ost och slutligen min parad rätt Crepes Suzette.

Fokus låg på vinet med enkel god mat till.

Vi öppnade de tre flaskorna och slog upp i ett varsitt Orrefors Primör glas och sniffade. Helt underbart. Vi sniffade i tysthet och det hände som man aldrig riktigt är berädd på. CB levererade så bra så att man fick rysningar över hela kroppen och det vattnas i ögonen.
Absolut mycket bättre än jag tror. Jag älskar verkligen CB under 50-talet.

Cheval Blanc 1953

Klar, djup, granatröd färg som går långt ut i kant och som ljusnar i en varm tegel. Som väntat en oerhört stor, sammansatt vital doft av söta katrinplommon, kryddor och rätt tydlig kaffe. Smaken var fyllig, mjuk och rund med en behaglig liten strävhet och frisk syra. Eftersmaken lång. Detta vin måste jag verkligen leta efter.

Cheval Blanc 1955

Inte riktigt lika klar som 53:an men mörkare och tätare.
En ännu större doft än förra glaset och ännu mer vitalt, släktskapet är mycket tydligt även om doft elementen inte riktigt stämmer. Här finns ett rikare inslag av ceder och fat, med choklad och körsbär i cognac. Smaken är något kraftigare och något längre men lika frisk och vital.

Petrus 1986

En besvikelse. Färgen var tät med något svart över sig.
Doften kändes något knuten från start. Men öppnade upp i en ungdomlig fruktdriven stil. Jag trodde att en halvflaska kommit längre i mognad men det var första gången som jag testat 86:an och visste inte riktigt vad som väntade. Mer kraft än den elegans och finnes som jag hade väntat. Känns köttigt i munnen med en kvardröjande eftersmak av frisk frukt och fat. Viss frukt sötma.