Mat hos Konjären - Del 2

Spontan middag hos konjären startar 08:30 med val av huvudvin till varmrätten. Riktlinjen var "bordeaux hyfsat mogen 88, 89 eller 90. Valet har fallit på Chateau Figeac 1989.
Jag, konjären och driektören har bara drukit två Chateau Figeacer tillsammans. 1985 på hambergsfisk där den med rätta stod i skuggan av Latour 1985 och en gång när vi drack 90:an på Pokermannens middag på grythyttans Gästgivferi.
Figeac -90 som egentligen är en något "farlig" årgång (pga fatburen tca) visade sig från sin bästa sida både i vitalitet och renhet med mycket god frukt och krydda.
Spännande nog så får 89 och 90 otroilgt olika betyg om man heter RP eller om man bor på britiska öarna. Men ikväll kan vi med 90:an i gott minne själva ha åsikter om saken...

En bild från Grythyttans Gästgivferi, Chateau Figeac 1990 i konkurens med Ch Palmer 1982, Lafite-Rotschild 1983, Moulin Touch 1959, Tokaij Azus Essentzia 1957 och en Dow´s Vintage port 1963:a

Mat hos Konjären in real-time - Del 1

Imorgon tisdag kommer jag, direktören, konjären och konjärens-itman att äta och dricka lite bra vin. Förhoppningsvis kommer båda han och jag att blogga om detta så att säga in real-time.
Menyn är enkel och bygger på att vi kan arrangera det som följer på ca en timme:

• Någon Entre på skaldjur


• En förrätt som passar till bourgogn och som gör att köpa färdig i typ saluhall


• En varmrätt på hängmörad entrecote med tillbehör


• Ost av för min del okännt slag


• Min paradrätt Creps Suzette

Vinerna kommer troligen bli:

• Champagne


• Hyfsat mogen Bourgogne 1997


• Bordeaux 2003


• Bordeaux 2001


• Mogen bordeaux 1988, 1989 eller 1990


• Obestämt vintage port, minst 25 år


• Chateau Rieussec 1970

Portvins sortimentet att välja på, förslag ??

Latour á Pomerol 1964

Jag antar att ni hört talas om legenden Latour a Pomerol 1961 ? Ett vin jag själv inte har provat och ett vin som idag har en tämligen hög prislapp. Och lär vara ett av mänsklighetens riktigt stora viner.
Om man pratar om sextiotalet så är det ju två årgångar som dyker upp, 1961 och 1964.
Så av stort egen intresse så ropade jag och pokermannen spontant och helt oplanerat in en butelj från Povenl Ramels gamla samling på den senaste vinauktionen.

Och här sker ett litet misstag:
Som ni kan se på bilden så är korken väldigt långt ner i flaskan allternativs så har vinet en extraordinärt lång kork. I normalfall så är jag och/eller pokermannen nere i sthlm dagen före auktionen och kontrollerar kondisionen på alla objekt som vi har intresse av. Eftersom vi inte hade en tanke på att köpa in denna flaska så kontrollerades den tyvärr inte.
Antingen så borde inte flaskan överhuvetaget inte sålts på auktionen eller så har den farit illa av sin vistelse på magasingatan 5 i frihamnen. För när jag väl var där och hämtade våra inropade 153 flasker och kört hem dessa så kontollerar jag ju naturligtvis alla flaskor.
Till min fasa så uppmärksamar jag att korken i våran Latour a Pomerol 64:a hade sjunkit 2-3 cm ner i hasen och att folieringen hade tryckts in så blir jag mycket orolig. Jag skär försiktigt loss den trasiga folieringen och trycker väldigt, väldigt väldigt försiktigt på korken...
Ja, den sitter lös.... Jag ringer genast till pokermannen och byter några ord. Vi kommer överens om att jag ska lyfta korken och känna om korken fortfarande håller tillbaks trycket... Pust, det gör det.. men när jag lägger flaskan ner så ser jag efter fem minuter hur en pärla färskt fint rött vin siprar fram.. inte på något sätt oxiderad men ändå.. nu är det brottom, det är frågan om timmar.
Fram med telefonen.. ringer pokermannen, direktören och konjären samt övriga vinsammlare och bröder i gävle.
Alla är upptagna.. !? Mitt försök att våldgästa konjären slutar i en konferens i sandhamn eller vart det nu va. Direktören är på uppdrag, men pokermannen inser naturligtvis allvaret i situationen och kastar sig i all hast på första bästa tåg till gävle. Jag bokar bord på en restaurang i gävle och skriver ut en faktura på "Latour a Pomerol 1964 - 80 kr + moms"

Jag, min flikvän och pokermannen öppnar upp med ett glas champagne, på något sätt så måste ju det ändå firas att vi kanske kommer dricka ett bra vin. Personalen tar hand om våran flaska och dekanterar den försiktigt. Johan och åsa dycker upp på väg hem från sin butik. Goda vänner sedan många år, johan har restaurang bakgrund och båda är medlemmar i geflevinkällare. Förövrigt ett av de mest trendiga paren i gävle och driver modebutiken FICO.
Johan som är lätt övertalad när det gäller champagne tar ett glas, åsa lika så.

Väl vid varmrätt. Och vinet, som är en stor upplevelse. Otroligt vitalt, Otroligt intensiv doft, och otroligt fylligt och tjockt, med otroligt mycket frukt. Här hade jag gått bet vid en blindprovning kan jag villigt erkänna, men utan att anteckna för mycket så drack vi vinet och njöt stort..

vinauktion

Så var den av klarad... 00:29 går tåget hem.. 153 flaskor senare...

Vad sägs om dessa skönheter..

Uppvärmning inför vinauktion.

Så var det vinauktion igen, om en timme sä är det lunsch på prinsen i stockholm. Tillsammas med bla pokermannen och team-stockholm.

Hittills så har jag närvarat vid alla auktioner, och ropat in vin på alla auktioner. Så jag hoppas verkligen på att hitta någon spännande vin även idag. Vad sägs om en Ch. Yquem 1949 i så underbar kondision. Inte den kraftiga stilen som mina favoriter från 1947, utan mer den friska o eleganta, välbalanserade. Lycka till där ute.

Fortsättnig följer..

Tyskt mysterium..

Min gode vän riskanalytikern som arbetat ett antal år på Crédit Swiss o Deutsche bank i Frankfurt, hade den goda smaken att handlade på sig en rad tyska viner under sin vistelse där. Lyckligtvis så var det några som överlevde ända fram tills att vi träffades. Så framförallt på hösten 2007 dracks ett stort antal fantastiska 89:or och 90:or och 92:or från bla Fritz Haag, Cristoffel Erben och J. B. Becker.

Vid tre tillfällen öppnade vi och njöt av J. B. Becker Eltviller Sonnenberg Riesling Auslese 1995. Det var lika spännande varje gång, lite mögel under folieringen, friska fina korkar som så fort de släppt gick lätta att dra. Färgen var djup och så intensivt gyllene, och vinet så visköst i glaset så det såg nästan ut som om det vore en sauternes. Doften var ren, fruktig o intensiv. Honung, marsipan, ananas, torkad aprikos och tydlig mineral ton, mer som gummi och våt skiffer än petrolium. Jag älskar verkligen petrolium doften, även om en hel del personer anser att tydlig petroliumdoft är en produktionsdefekt. För hård press eller liknande. För mig var det i vilket fall första gången som jag provade en halvtorr ”billig” riesling som hade så mycket frukt efter 12 år att det totalt inneslöt petrolium doften. Smaken var fyllig, harmonisk och otroligt välbalanserad. En stålhård rheingau-syra, och tydlig sötma förvandlade vinet till halvtorr och bidrog till en anmärkningsvärd lång eftersmak.

Ett kort tag efter detta så börjar en lång och mödosam förhandling med Frau Becker på bred tysk dialekt om att få möjlighet att köpa loss ett antal äldre årgångar (och unga) från firman. Vi blev mycket förvånade när det så småningom dök upp ett fem blad långt fax med en prislista på de 107 vinerna som fanns tillgängliga i lager, vin från mitten av 80-talet o framåt. Och så gott som samtliga viner med ett systembolagspris på mellan 139 och 239kr. Otroligt glad över detta fantastiska fynd så väljer vi ut de 12 mest spännande vinerna, av olika årgång, kvalitet och ursprung, och beställer hem som varuprov och som anländer tre fyra dagar senare. Så vi arrangerar en stor Rheingau-provning i geflevinkällare med ett flertal konkurrenter på plan i förvissning om att Becker skulle gå segrande ur striden.

Jag öppnar upp flaskorna i källaren, perfekta korkar, perfekta etiketter och rena flaskor. Underbart. Börjar provningen med en fantastisk utveckad 2006 med fin päronfrukt och mineral, ordentlig syra o bra längd. Det här kan bara sluta bra…

Ett par viner senare, första äldre årgången, en spätlese 1998, tydligt oxiderad, tråkigt, men att en spätlese inte skulle klara 10 år kunde väl vara okej. Vidare en auslese 95:a från wallufer overberg, bättre men oxiderad. Ja, ja tänker jag, alla vet att Eltviller är ett bättre läge och börjar känna hur jag famlar efter sista halmstråt och öppnar en 95:a. Knappt njutbar. Definitivt för oxiderad för att det ska vara ok. Mina drömmar går i kras.

Så frågan blir, som ni kan se på bilden så är riskanalytiker-johans flaskor klart medförda, enligt honom så köpte han ju vinerna för direkt konsumtion, så han behandlade ju de lite därefter, ni vet, bakluckan på bilen o liknande. Medans de andra flaskorna kom från producentens egen källare i perfekt pondision. Och var övermogna. De kändes inte direkt onaturligt oxiderade heller, de kändes bara övermogna! Hur? Varför ??

Hittade bara en bild på 94:an, de var också underbara. Men som ni ser så har de flaskorna stått ut med en del på sin brokiga resa till sverige.

Vad är det med Petrus och Finland?

Inspirerad av Konjären så måste jag ju bräcka honom med att betätta att jag var inbjuden till en Ch Petrus provning i Finland den 24 Maj i år men åkte inte. Och jag kommer ångra mig resten av mitt liv, spännande nog samma datum som min mamma fyllde 50 år.

Årgångarna 1945, 1947, 1949, 1950, 1952, 1955, 1959, 1964, 1970, 1971, 1973, 1975, 1982, 1983, 1985, 1988, 1989, 1990, 2000 och 2003 skulle provas, däribland ett antal Van-der-Meulen buteljeringar.

Och allt för den ringa kostnaden av 29700 sek ink rabbat.

Bilden är den flaska Ch Petrus 1947 som gick på stockholmsauktionsverk den 27 November 2006 för en liten nätt summa på 30 040 kr.