Ridge Monte Bello 2007

Av en händelse så råkade jag trycka i mig något glas Monte Bello 2007 igår. Och det sken verkligen med sin stilistiska elegans. Klart en av de bästa ridge jag provat. Jag vet att vinet fått låga RP pgv något lägre koncentration om jag förstått det hela rätt. Men ack så gott det var. Betydligt mer välbalancerat är de tidigare årgångarna som jag testat. Smått imponerande.

Ridge Monte Bello 2007

Tät, mörkröd färg med någon blå ton. Frisk, intensiv doft med mynta, cassis, choklad, lakrits och viol! Fruktig o behagligt fyllig med mogna mjuka taniner och frisk syra. En balanserad fatkaraktär i smaken. Lakrits, mineral, välbalancerat, friskt, märkling väl integrerad ek, troligen lätt rostade.. Underbart !

Ett litet besök på Taillevent

För några veckor sedan fick jag och flickvännen lite oväntat ett bord lite hastigt och lustigt på Taillevent i Paris, så då var det bara att kasta sig iväg.

Av lite olika orsaker så har Taillevent en speciell plats i mitt hjärta. Till att börja med så har restaurangen vid flera tillfällen konkurerat om titeln "världens största vinkällare". Och varit förlaga i boken "100 legendariska viner". Där jag de senaste 7-8 åren jobbat hårt på att dricka de 100. För det andra så är taillevent Francois Audouze stamhak där han arrangerat många av sina middagar.

Och för det tredje så fick restaurangen sin 3:e stjärna 1973 så det har varit ett gammalt skolboksexempel under vissa av mina tidigare studier.

I vilket fall som helst så var vårt besök mycket trevligt och vi fick mycket god kontakt med Mr Jean Marie Ancher och det lutar starkt mot ett återbesök snarast. Efter en Deutz BdB 1995 så slog vi till på ett vin jag verkligen längtat och letat efter !

Coche-Dury
Meursaulte Les Perrieres 1998

Oväntat ljust halmgul färg, men mycket intensiv. Oerhört stor och rik doft av med ett fascinerande djup. Jag hade väntat något tydligare fat, men den kändest oerhört välintegrerad med mer rostat bröd, smörkola, hassel och nogat. Allt underbart parat med en ton av jasmin, gråpäron o persikablomm. Smaken var fyllig och torr, mycket smakintensiv med syra och mineral. Inte kraftig men oerhört tajt o elegant. Med en imponerande lång eftersmak som kommer i vågor av smak. Jag hade absolut gissat att detta skulle vara ett mer moget vin än vad det var. Däremot absolut på topp nu.
Mycket spännande, inte så koncentrerat som Montrachet, Lafon -98 som dracks för ett halvårsedan. Men ack så elegant och stilfullt!

Nästa flaska blev en Pichon Baron -96:a som var lika trevlig som vanligt och till dessert drack vi en coteaux du Layon och en söt Tannat från Madiran. Gott men inte så spännande.

Vid avecen uppstod en kort diskursen som slutade med att sommelier-chefen skulle komma med ett blind prov till oss. Sedan han givit oss en timmes visning av två av de totalt fem enorma vinkällare som restaurangen förfogar över så kom han med två gigantiska glas med sprit. Blindprovning efter en flaska vin o 15 rätter är inte det absolut enklaste.

Att det var något udda hade man ju lätt räknat ut. Så min gissning föll efter moget övervägande på en Tres Vieux Agricol från Martinique som möjligen fått en wood-finnich på vinfat. Med en ca ålder på 25 år.

Jag hade ju naturligtvis jätte fel, det var en Bas-Armagnac från 1937. På frågan vad priset låg på svarade sommelieren att den kostade 45€ per cl. Sedan log han och sa "but we agree, it is on the house"

Pust tänkte jag som något osvenskt valde att inte bråkade mer om den saken. Men gott var det!

Poujeaux 1998

Mörkröd färg med orangröd rand och mörk kärna. Medelstor rund, mogen, ihållande doft med stiltypiska toner av svartvinbär, ceder, rostat kafe, choklad och lite muskot. Smaken är medelfyllig, torr o frisk med rund mjuk mogen frukt och friska taniner. Smakrikt och behagligt välstrukturerat med lång kvardröjande eftersmak. Mycket balanserat och matvänligt. En skolboks bordeaux för 300kr.

DRC och lite mogen bourgogne

Årets enda DRC-köp blev en Vosne-Romanée. Klart nöjd ändå, känns oerhört bra att gå hem från systembolaget med den i påsen. Jag har velat ha en länge och nu har jag det. Kul.

För att fira detta så blev kvällens vinen vanlig enkel vardags bourgogne. De som säger att bourgogne alltid är dyrare än bra har ofta rätt. Problemet är bara att när det är bra så är det så oerhört bra så man kan inte argumentera kring pengar när man står där o sniffar. Men det finns ju undantag åt andra hållet också.
Kvällens vin är en Chassagne-Montrachet Rouge 1995.
Typ 7-8:e flaskan som korkas upp vid det här laget så man kan väl kalla det för trotjänare om man vill. Men gott är det.

Chassagne-Montrachet Rouge 1995
Ljus djupröd färg med ett moget skimmer av mahogny. Medelstor, öppen tilltalande mogen doft med mustiga körsbärstoner och ett lätt kryddigt drag i bakgrunden. Doften öppnar upp ytterligare efter några minuter och släpper ifrån sig en perfekt blandning av frukt och mognadsaromer som söt tobak och multna löv. En förvånansvärt fyllig och smakrik upplevelse i munnen med både frukt och spänst. En mjuk men uppfriskande strävhet tonar ut i eftersmaken tillsammans med både en mindre smakexplosion och frisk syra. En enkel och opretantiös vardags-Bourgogne för 250 spänn eller nått.. dags o köpa ett par till tror jag!

Måndag kväll - Petrus

Efter en extra hård arbetsvecka tänkte jag i all enkelhet avnjut något gott vin. Flickvännen var i gbg och som gräsenkling fick jag för mig att öppna en Petrus 86:a på halvflaska som jag haft i vinkällaren ett tag. Av en händelse så råkade jag ha turen att få bjuda in en god vän, tillika en vinsamlare som hade den goda smaken att föreslå att han skulle ta med sig en halvflaska han också. Han tog med två.

På torsdagen innan så råkade han ändå passera Gävle på väg till något Tryffel event på GQ i stockholm. Jag mötte upp honom på station när han skulle byta tåg och mottog ett paket med två halvflaskor att tempurera och låta sedimentera stående fram till måndag kväll. I paketet låg Ch Cheval Blanc 1955 samt Ch Cheval Blanc 1953.

På måndag kväll annlände min långväga middagsgäst med vit tryffel från umbrien och en Vieux Comté i fickorna. Jag hade tänkt att vi skulle inleda med lite gåslever med tryffel. Och sedan slå till på lite hängmörad entrecote, palsternakspure med tryffel och min legendariska murkelstuvning. Sedan lite ost och slutligen min parad rätt Crepes Suzette.

Fokus låg på vinet med enkel god mat till.

Vi öppnade de tre flaskorna och slog upp i ett varsitt Orrefors Primör glas och sniffade. Helt underbart. Vi sniffade i tysthet och det hände som man aldrig riktigt är berädd på. CB levererade så bra så att man fick rysningar över hela kroppen och det vattnas i ögonen.
Absolut mycket bättre än jag tror. Jag älskar verkligen CB under 50-talet.

Cheval Blanc 1953

Klar, djup, granatröd färg som går långt ut i kant och som ljusnar i en varm tegel. Som väntat en oerhört stor, sammansatt vital doft av söta katrinplommon, kryddor och rätt tydlig kaffe. Smaken var fyllig, mjuk och rund med en behaglig liten strävhet och frisk syra. Eftersmaken lång. Detta vin måste jag verkligen leta efter.

Cheval Blanc 1955

Inte riktigt lika klar som 53:an men mörkare och tätare.
En ännu större doft än förra glaset och ännu mer vitalt, släktskapet är mycket tydligt även om doft elementen inte riktigt stämmer. Här finns ett rikare inslag av ceder och fat, med choklad och körsbär i cognac. Smaken är något kraftigare och något längre men lika frisk och vital.

Petrus 1986

En besvikelse. Färgen var tät med något svart över sig.
Doften kändes något knuten från start. Men öppnade upp i en ungdomlig fruktdriven stil. Jag trodde att en halvflaska kommit längre i mognad men det var första gången som jag testat 86:an och visste inte riktigt vad som väntade. Mer kraft än den elegans och finnes som jag hade väntat. Känns köttigt i munnen med en kvardröjande eftersmak av frisk frukt och fat. Viss frukt sötma.

Osannolikt överväldigad möter jag min Gud!

Fantastisk, otroligt, hur bra som helst! Vi är alla chockade över hur bra dessa buteljer är! kommunviner! mindre kända producenter och en Richebourg med dålig ulage. Gråtmild, skakandes i hela kroppen höjer jag glaset tillsammans med mina bröder och skålar för Povel Rammel. Det svenska språket innehåller inte ord för att beskriva den här typen av vin. Det finns inte tillräckligt starka attribut. Precis innan vi ska öppna denna flight så vänder sig mode-ekonomen till mig och frågar hur många av flaskorna som jag tror är bra. Två, svarar jag efter noggranna studier av flaskorna. Jag hade fel.

Alox-Corton, Henry Duprey 1949

Kvick som man är så var jag först med näsan i detta glas och jag vrålar nästan av mitt första intryck, det känns plötsligt så banalt att använda uttryck som stor och intensiv i detta sammanhang. Med viss ansats använder jag här uttrycket "osannolikt överväldigande", Färgen är djup intensiv briljant röd. Doften är överväldigande stor, ren kristallklar frukt, solmogna jordgubbar tryffel o vildhallon, kryddor söt kanel. Smaken är fyllig, otroligt viskös men helt sammetslen, smakrik. Så vital så potent, en otrolig upplevelse.

Richbourg, A. Bichot 1959

Av erfarenhet så tror jag mig veta att bourgogne av vetenskapligt outforskade anledningar ofta klarar att ha sämre fyllhöjd än bordeaux och annat vin och ändå prestera, men i denna 59:a så var fyllhöjden oroväckande låg. Så innan vi öppnade denna flaska var jag helt säker på att första flaskan var den bästa. Jag hade fel igen.

Röd, så vackert röd som någonting någonsin kan bli, inga bruntoner, inget tegel. En orange gyllene guldrand glimmar och gnistrar kristall klart runt kärnan av närmast blodröd färg. En doft som direkt slår mig till marken skoningslöst, så intensivt komplext sammansatt. Fullt levande, utan minsta antydan till oxidation, vinet känns nästan ungt, så som att det inte ens nått sin fulla mognad än, det känns förvånande, skrattretande nästan hånfullt. Rosor, söta jordgubbar, tryffel, viol, lakrits, ceder, kryddnejlika och sandelträ, enbär och något så exotiskt som mogen mango. Smaken är obeskrivbar, sammetslen, intensiv, frisk syra, med en balanserande ren strävhet. Eftersmaken är otroligt angenäm med närmast sött friskt avslut. Himlen har öppnat sig och jag har ståt fram och mött min gud! Ingen DRC buteljering jag har provat har nått denna nivå, vilket i någon mening måste bero på den mycket goda provinencen. Povel Ramel som uppenbarligen var en ärans man köpte vinerna när de släpptes och förvarade dem sedan helt rätt i nästan 50 år.

Vigne de lÉnfant Jesus, Brouchard 1959
Något lättare än de två övriga, detta vin är också extremt bra. Fyra av tio anser att detta vin var det bästa.

Alox-Corton A. Bichots 1961
Tyvärr korkdefekt även om vi kan ana vinet otroliga potential där bakom.

Exellent!

Om ni undrar varför vinbeskrivningarna verkar lite korta o oinspirerade trots att alla är av sanslöst god kvalitet så har det två orsaker, det ena är att jag slarvade bort mina anteckningar på väg hem idag, och den andra anledningen kommer jag att skriva om i nästa inlägg.

Vi inleder ivf med några unga vita och en liten battel mellan de två bästa producenterna i volnay. spännande. Serverade till ett pocherat ägg i vitvinssky med svamp och fint stekt sidfläsk. Perfekt till vinet.

Corton-Charlemange Grand Cru; Bonneau de Martrau 1994
Ren, klar, ungdomlig, intensiv med massor av mineral citrus o frisk frukt. Mycket elegant o tilltalande. Oväntat ung, men utveckald med stort djup o komplexitet.

Puligny-Montrachet, La Garenne, Etienne Sauzet 1995
Stor, fyllig o fet med hasselnötter, smör och rostatfat. Klart mer mogen. Underbar

Jag och pokermannen slåss lite i underlage eftersom vi har en 97:a mot Team-stockholm som har en 96:a. Kampen blir ändå rätt jämn.

Volnay Champanse premeir cru Marques de Angerville 1997
Som väntat rätt stor, och utveckald, perfekt mogen, nästan parfymerad i doften med skogshallon. Ett riktigt auktions klipp.

Volnay Clos des Chênes, Michel Laferge 1996
Upplevs som betydligt yngre, lika så parfymerad men med mörkare frukt och tydligare fat. Inhandlad i sommras på plats i bourgogne.