DRC och lite mogen bourgogne

Årets enda DRC-köp blev en Vosne-Romanée. Klart nöjd ändå, känns oerhört bra att gå hem från systembolaget med den i påsen. Jag har velat ha en länge och nu har jag det. Kul.

För att fira detta så blev kvällens vinen vanlig enkel vardags bourgogne. De som säger att bourgogne alltid är dyrare än bra har ofta rätt. Problemet är bara att när det är bra så är det så oerhört bra så man kan inte argumentera kring pengar när man står där o sniffar. Men det finns ju undantag åt andra hållet också.
Kvällens vin är en Chassagne-Montrachet Rouge 1995.
Typ 7-8:e flaskan som korkas upp vid det här laget så man kan väl kalla det för trotjänare om man vill. Men gott är det.

Chassagne-Montrachet Rouge 1995
Ljus djupröd färg med ett moget skimmer av mahogny. Medelstor, öppen tilltalande mogen doft med mustiga körsbärstoner och ett lätt kryddigt drag i bakgrunden. Doften öppnar upp ytterligare efter några minuter och släpper ifrån sig en perfekt blandning av frukt och mognadsaromer som söt tobak och multna löv. En förvånansvärt fyllig och smakrik upplevelse i munnen med både frukt och spänst. En mjuk men uppfriskande strävhet tonar ut i eftersmaken tillsammans med både en mindre smakexplosion och frisk syra. En enkel och opretantiös vardags-Bourgogne för 250 spänn eller nått.. dags o köpa ett par till tror jag!

Måndag kväll - Petrus

Efter en extra hård arbetsvecka tänkte jag i all enkelhet avnjut något gott vin. Flickvännen var i gbg och som gräsenkling fick jag för mig att öppna en Petrus 86:a på halvflaska som jag haft i vinkällaren ett tag. Av en händelse så råkade jag ha turen att få bjuda in en god vän, tillika en vinsamlare som hade den goda smaken att föreslå att han skulle ta med sig en halvflaska han också. Han tog med två.

På torsdagen innan så råkade han ändå passera Gävle på väg till något Tryffel event på GQ i stockholm. Jag mötte upp honom på station när han skulle byta tåg och mottog ett paket med två halvflaskor att tempurera och låta sedimentera stående fram till måndag kväll. I paketet låg Ch Cheval Blanc 1955 samt Ch Cheval Blanc 1953.

På måndag kväll annlände min långväga middagsgäst med vit tryffel från umbrien och en Vieux Comté i fickorna. Jag hade tänkt att vi skulle inleda med lite gåslever med tryffel. Och sedan slå till på lite hängmörad entrecote, palsternakspure med tryffel och min legendariska murkelstuvning. Sedan lite ost och slutligen min parad rätt Crepes Suzette.

Fokus låg på vinet med enkel god mat till.

Vi öppnade de tre flaskorna och slog upp i ett varsitt Orrefors Primör glas och sniffade. Helt underbart. Vi sniffade i tysthet och det hände som man aldrig riktigt är berädd på. CB levererade så bra så att man fick rysningar över hela kroppen och det vattnas i ögonen.
Absolut mycket bättre än jag tror. Jag älskar verkligen CB under 50-talet.

Cheval Blanc 1953

Klar, djup, granatröd färg som går långt ut i kant och som ljusnar i en varm tegel. Som väntat en oerhört stor, sammansatt vital doft av söta katrinplommon, kryddor och rätt tydlig kaffe. Smaken var fyllig, mjuk och rund med en behaglig liten strävhet och frisk syra. Eftersmaken lång. Detta vin måste jag verkligen leta efter.

Cheval Blanc 1955

Inte riktigt lika klar som 53:an men mörkare och tätare.
En ännu större doft än förra glaset och ännu mer vitalt, släktskapet är mycket tydligt även om doft elementen inte riktigt stämmer. Här finns ett rikare inslag av ceder och fat, med choklad och körsbär i cognac. Smaken är något kraftigare och något längre men lika frisk och vital.

Petrus 1986

En besvikelse. Färgen var tät med något svart över sig.
Doften kändes något knuten från start. Men öppnade upp i en ungdomlig fruktdriven stil. Jag trodde att en halvflaska kommit längre i mognad men det var första gången som jag testat 86:an och visste inte riktigt vad som väntade. Mer kraft än den elegans och finnes som jag hade väntat. Känns köttigt i munnen med en kvardröjande eftersmak av frisk frukt och fat. Viss frukt sötma.

Osannolikt överväldigad möter jag min Gud!

Fantastisk, otroligt, hur bra som helst! Vi är alla chockade över hur bra dessa buteljer är! kommunviner! mindre kända producenter och en Richebourg med dålig ulage. Gråtmild, skakandes i hela kroppen höjer jag glaset tillsammans med mina bröder och skålar för Povel Rammel. Det svenska språket innehåller inte ord för att beskriva den här typen av vin. Det finns inte tillräckligt starka attribut. Precis innan vi ska öppna denna flight så vänder sig mode-ekonomen till mig och frågar hur många av flaskorna som jag tror är bra. Två, svarar jag efter noggranna studier av flaskorna. Jag hade fel.

Alox-Corton, Henry Duprey 1949

Kvick som man är så var jag först med näsan i detta glas och jag vrålar nästan av mitt första intryck, det känns plötsligt så banalt att använda uttryck som stor och intensiv i detta sammanhang. Med viss ansats använder jag här uttrycket "osannolikt överväldigande", Färgen är djup intensiv briljant röd. Doften är överväldigande stor, ren kristallklar frukt, solmogna jordgubbar tryffel o vildhallon, kryddor söt kanel. Smaken är fyllig, otroligt viskös men helt sammetslen, smakrik. Så vital så potent, en otrolig upplevelse.

Richbourg, A. Bichot 1959

Av erfarenhet så tror jag mig veta att bourgogne av vetenskapligt outforskade anledningar ofta klarar att ha sämre fyllhöjd än bordeaux och annat vin och ändå prestera, men i denna 59:a så var fyllhöjden oroväckande låg. Så innan vi öppnade denna flaska var jag helt säker på att första flaskan var den bästa. Jag hade fel igen.

Röd, så vackert röd som någonting någonsin kan bli, inga bruntoner, inget tegel. En orange gyllene guldrand glimmar och gnistrar kristall klart runt kärnan av närmast blodröd färg. En doft som direkt slår mig till marken skoningslöst, så intensivt komplext sammansatt. Fullt levande, utan minsta antydan till oxidation, vinet känns nästan ungt, så som att det inte ens nått sin fulla mognad än, det känns förvånande, skrattretande nästan hånfullt. Rosor, söta jordgubbar, tryffel, viol, lakrits, ceder, kryddnejlika och sandelträ, enbär och något så exotiskt som mogen mango. Smaken är obeskrivbar, sammetslen, intensiv, frisk syra, med en balanserande ren strävhet. Eftersmaken är otroligt angenäm med närmast sött friskt avslut. Himlen har öppnat sig och jag har ståt fram och mött min gud! Ingen DRC buteljering jag har provat har nått denna nivå, vilket i någon mening måste bero på den mycket goda provinencen. Povel Ramel som uppenbarligen var en ärans man köpte vinerna när de släpptes och förvarade dem sedan helt rätt i nästan 50 år.

Vigne de lÉnfant Jesus, Brouchard 1959
Något lättare än de två övriga, detta vin är också extremt bra. Fyra av tio anser att detta vin var det bästa.

Alox-Corton A. Bichots 1961
Tyvärr korkdefekt även om vi kan ana vinet otroliga potential där bakom.

Exellent!

Om ni undrar varför vinbeskrivningarna verkar lite korta o oinspirerade trots att alla är av sanslöst god kvalitet så har det två orsaker, det ena är att jag slarvade bort mina anteckningar på väg hem idag, och den andra anledningen kommer jag att skriva om i nästa inlägg.

Vi inleder ivf med några unga vita och en liten battel mellan de två bästa producenterna i volnay. spännande. Serverade till ett pocherat ägg i vitvinssky med svamp och fint stekt sidfläsk. Perfekt till vinet.

Corton-Charlemange Grand Cru; Bonneau de Martrau 1994
Ren, klar, ungdomlig, intensiv med massor av mineral citrus o frisk frukt. Mycket elegant o tilltalande. Oväntat ung, men utveckald med stort djup o komplexitet.

Puligny-Montrachet, La Garenne, Etienne Sauzet 1995
Stor, fyllig o fet med hasselnötter, smör och rostatfat. Klart mer mogen. Underbar

Jag och pokermannen slåss lite i underlage eftersom vi har en 97:a mot Team-stockholm som har en 96:a. Kampen blir ändå rätt jämn.

Volnay Champanse premeir cru Marques de Angerville 1997
Som väntat rätt stor, och utveckald, perfekt mogen, nästan parfymerad i doften med skogshallon. Ett riktigt auktions klipp.

Volnay Clos des Chênes, Michel Laferge 1996
Upplevs som betydligt yngre, lika så parfymerad men med mörkare frukt och tydligare fat. Inhandlad i sommras på plats i bourgogne.

Vinrobinsson

Vinrobinsson inleds med Bollinger RD 1982 degorgerad för 10 år sedan, samt Gosset Celebris 1988. Till en entre på kantarellstuvning och löjrom. Underbart, Bollinger var klart övermogen men spännande och trevlig. Gosset var frisk och vital. Röda höst äpplen och svamp, tydlig mineralton så som hav o tång och ostron.

Vin-Robinsson Del 2

Vi anländer till Villa Rosengård, Nestor-Arnes palats i Linköping, kl tre på eftermidagen och regnet öser ner. Team-stockholm och Nestor själv är som sanna entusiaster ute och spelar golf när vi annänder.

Efter gladaåterseenden av goda vänner vidtar vinrobinsson. Följande viner spikas på stående fot. Under vilda diskutioner så avgörs den svåra frågan, ingen bordeaux ??

Alox-corton, Henry Duprey 1949

Richbourg, A. Bichot 1959

Vigne de lÉnfant Jesus, Brouchard 1959

Alox-Corton A. Bichots 1961

Nestor Arne utlovar en Latour 1986, några 60-talare st-Julien och pomerol dyker upp som osäkra kort. hur ska det sluta?

Vin-Robinsson Del 1

IT-kamreren, Pokermannen och jag beslöt oss för att smygstarta årets andra vin-robinsson redan på fredagen, och åkte därför till IT-kamrerens sommarhus, Ekbacken i söderköping.

För den som funderar på hur vin-robinsson egentligen går till så är det mycket enkelt, Nestor-Arne, Team-stockholm och kollektivet Bar & Mustasch (dvs pokermannen + undertecknad) sluter upp och dricker bra vin.
Menyn för kvällen är förutbestämd, och varje team ansvarar för varsina rätter. Alla inblandade tar med sig några flaskor bra vin, så få som möjligt och så sker en utröstnings-ceremoni. Alla viner som vi tror kan ha en chans ställs på ett bord. Sedan röstar var och en om vilket vin som ska drickas upp.

Eftersom vi smygstartar kvällen innan så tar vi fram de viner vi tror har en smal chans att bli fram röstade imorgon. Vi valde bland dessa till älg med rötter, smör o örter.

Ch Cheval Blanc 1979, Ch Ausone 1985, Ch Ducru-Beaucaillou 1985, , Vogüé Chambolle-Musigny Premier cru 1995, Cicala Barolo, Aldo Conterno 1993, Ch La Couspaude 2000, Leroy, Gevrey-Chambertin Premier Cru 1985, Angerville Volnay Champans Premier Cru 1997.


Valet föll på Cheval o Ausone, med Barolo till matlagningen.

Cicala Barolo, Aldo Conterno 1993,

Ljus granatröd färg, lätt grumlig, Medelstor doft, med viss mognad, torkad frukt och russin, lite animalisk så som torkat kött eller nygarvat skinn, spår av fatmognad, lite som en murken gammal stock, frisk syra o bra drag i tanninerna fortfarande. Kvardröjande eftersmak. Överlag rätt spännande doft, vi letar ros och viol men utan framgång. Vinet har inte nått sin topp än.

Varken Cheval eller Ausone är känd för att ha gjort så speciellt bra ifrån sig de respektive årgångarna.

Cheval Blanc 1979
Kork och flaska i otroligt bra kondition, korken såg ut att ha suttet där max 5 år.
Doften var medelstor, mogen, mycket stallig, lätt kryddig, russin, hamp rep o sandelträ.
Oväntat tydliga fat, vilket också är ett täcken på att vinet inte har exakt den koncentration som vinet brukar ha. Något klen frukt, men med bra matvänlig struktur.

Ausone 1985

Ett vin som vi drukit rätt många ggr, Yngre och fruktigare än cheval, blåbär, lite oväntat! stråt vassare just ikväll, helt mogen och vi gissar att cheval kommer överleva detta vin. Mjuk med viss längd.

Till dessert en flaska Ch de Fargues 2001,

Otroligt bra! koncentretat, fylligt och intensivt men med imponerande elegans. Saffran, honung och lite apricos o färska fikon. Underbart fat-sträv o underbart balanserat. Riktigt bra!